Förberedelser för kraftcirkel och ceremonier

Det är kurshelg i Byvalla i helgen och onsdagens Svartmåne var ett perfekt tillfälle att bygga kraftcirkeln som är central i helgens ceremoniella arbete. Här ska 6 kvinnor samlas för att söka sina andliga rötter med hjälp av trummans urvibration, de ska stå i sin kraft och sjunga ut sin kraft. En transformativ resa för själen. Jag längtar. Inför varje kurs, var den än är, så längtar jag. Jag längtar efter systraskapet, glädjen, tårarna och de djupa insikterna som varje deltagare finner under helgen. Att få lyssna till Mother Pinetrees visa ord, som kommer från Andevärlden. 

När jag bygger cirkeln så viskas det i rummet och närvaron fyller rummet. Kraften ökar för varje ton jag ljudar, allteftersom cirkeln tar form. Förmödrarna fyller rummet med sin sång. Ännu gladare blev jag när jag av en slump hittade ljusstakar som kan representera Andedjuren som slår följe med oss i kraftcirkeln under helgen.

Sakta men säkert, faller bitarna på plats. Ingen kraftcirkel är den andra lik och jag har ändå genom åren byggt några stycken. Ändå blir jag förvånad över skönheten i dem. De personliga detaljerna som väntar varje deltagare. Ännu gladare blev jag när jag av en slump hittade ljusstakar som kan representera Andedjuren som slår följe med oss i kraftcirkeln under helgen. Bild kan jag inte lägga ut nu, eftersom jag vet att de som kommer i helgen också följer bloggen och jag vill ge dem en överraskning och upplevelsen av att kliva in i kraftcirkeln och känna “wow – är detta till mig?”

Ett av de Andedjur som följer oss i helgens ceremonier är Ugglan. Denna mäktiga fågel vistas också i Trollskogen bredvid huset. Jag har förmånen att antingen se eller höra den varje dag när jag är ute med hundarna. Ugglans budskap talar om de mystiska och magiska förmågorna vi bär. Den påpekar också att det är dags att se det som finns i det dolda, att i tystnad iaktta och se sanningen istället för att vara en del av illusionen omkring dig – både den inre och den yttre. Lär dig att förlita dig på din intuitiva känsla om människor i din omgivning, lär dig att tolka din omgivning innan du agerar och agera sedan snabbt, tyst och skoningslöst. (Ur: Andedjuren Talar)

Önskar er alla en fin vinterhelg!

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör

Efter att ha fått följdfrågor på mitt förra inlägg, så fortsätter jag på temat om det ceremoniella arbetet. Jag följer energin och det det frågas om skriver jag om. Det är en del av mitt varande att följa flödet – Livets Flod.

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör, sa Mother Pinetree till mig.

Det är att visa vördnad, en djupare respekt, för det du gör, för dina förmödrar och de krafter du vill förmedla till dig eller någon annan. Att buga gör dig inte svag eller vek, det visar att du har mod att underkasta dig en högre makt, kraftfullare och äldre än tiden själv.

”The rage begins where ceremony is excluded.”

Första gången Mother Pinetree yttrade dessa ord blev jag förvirrad. De lät hårda och fördömande, men med tiden förstod jag innebörden och jag kapitulerade inför arvet och kraften.

Arvet, och kraften, vi förvaltar är gammal. Den är lika självklar som ett par skor du har gått in. När vi tar den för given och slänger med den åt höger och vänster. Delar till vem som helst, när som helst och utan fokus är vi illa ute. Övertrampen på integritet och etik smyger sig närmare och närmare. Till slut är allt ett formlöst fluff av energier som rör sig utan mål. Ingen vet vad som egentligen hjälpte eller stjälpte. Välviljan som tar överhanden är i mångt och mycket vår största fiende i varandet.

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör. Det skapas med eftertanke, förberedelser och ett inre avtal med dig själv och ditt Andliga Team. Du genomför ceremonin för dig eller någon annan med fullständig fokus och en genomtänkt intention, vilket gör din healing starkare, klarare och väldigt fylld av upplevelser för den som mottar den.

” The rage is what closes the doors to beauty, ceremony and obediance.”

Raseri. Ett hårt ord. Ännu en sanning vi behöver våga se. För vad, om inte raseri fyller våran vardag? Vi är ofta arga eller irriterade på något. Vårt samhälle idag gör det inte lätt att vara i ett harmoniskt varande. Orättvisor omger oss och stressen hetsar oss ännu mer till att springa ifrån oss själva.

Lydnad. Ännu ett hårt ord och ännu en sanning vi behöver våga se. Vi kämpar för frihet, vi kämpar för rättvisa och vi kämpar för något vi inte ens minns vad det är. Vi kopplar samman ordet ”lydnad” med många negativa aspekter, men vi glömmer att lydnad är en form av respekt, som i sin tur leder till vördnad. Vi är fullt upptagna med att slå oss fria från lydnad, så vi missar att vi tar ännu ett steg bort från våra förfäder. Vi bryter traditioner på löpande band i hopp om att frigöra oss, men vad är det som skrämmer oss med lydnad?

Lydnad är inte underkastelse och att ge upp din fria vilja, inte när det handlar om ceremoniellt arbete. Lydnad är att visa tillit till gammal visdom, att respektera det du får till dig från ditt Andliga Team. Det visar att du är villig att göra något för allt du får i retur.

”Obediance is what creates surrender, surrender creates growth.”

Jag säger det ofta på kurser, workshops och föredrag. ”Det var i min kapitulation jag fann mitt kall och min sanna kraft. Jag såg Livets Stig tydligt.” Det var när jag kapitulerade som himlen öppnade sig. Fram till dess hade allt handlat om överlevnad. En ständig kamp för att få livet att gå ihop. Tre jobb; två företag och ett trappstädningsjobb. Utöver det tog jag hand om andras hundar också. Allt för att överleva i en hård värld där min Ande för länge sen glömt sitt syfte.

Att leva ceremoniellt innebär inte att du lever livet i en egen bubbla, klädd på ett speciellt vis eller äter en specifik kost. Det innebär helt enkelt att du för in Anden i det du gör. Att skapar medvetenhet i ditt varande. Du blir närvarande.
Effekten av detta blir att du känner ett lugn, en stillhet inom dig som sänker bland annat din stressorer i kroppen. Du sliter mindre på ditt energisystem och känner att du revitaliseras när du gör det du gör. Det som är det lilla miraklet i detta är att du kan tillämpa ceremonin på allt du gör, det är ett skifte i ditt medvetande. Du behöver inte ens tända ett ljus eller rökelse. Du kan använda andningen till att styra skiftet i ditt medvetande.

Att gå över i ett ceremoniellt medvetande ökar också tacksamheten i ditt varande. Tacksamhet skapar en djupare medvetenhet om vad du har åstadkommit och vad du har. Vilken rikedom som omger dig.

Våga därför kapitulera, lyda dina förmödrar och växa. Slå ut i blom i ett lugn, en själslig stillhet där din inre kraft ökar eftersom du blir en del av en helhet som är tidlös.

 

Att välja väg

Att välja väg

Att fatta beslut, att göra val är en rättighet vi har. Det är också en skyldighet vi har. Vi bör välja det som gynnar oss, som bär oss framåt på Livets Stig. Alltför ofta väljer vi dock det som gynnar andra. Det ligger i vår goda, helande natur. Jag har gjort det, många långa år.

Till slut när, orken tog slut, så mötte jag min andliga mentor Mother Pinetree. Jag brukar säga att hon, denna sällsamt visa kvinna från 2000fKr, har räddat mitt liv. Hon gav mig kunskap, kraft och framför allt mod att förändra mitt sätt att leva. Att bli den jag är och vill vara.

Dagarna som tidigare fylldes av att hinna med och tillgodose andras välbefinnande har nu förändrats till ett liv med helhet, mening och glädje. Motgångar hör livet till, de blir jag nog aldrig utan, men de tar inte kraft av mig längre. När min utbrändhet kommer på tal brukar jag säga “jag vill inte tillbaka, det var inget liv”.

För mig var det enkelt att börja skifta min energi och mitt liv till det Mother Pinetree förmedlade till mig. Ett enkelt liv, med enkla värderingar där all andlighet går att sammanfoga med varandet – i varje andetag. Jag var trött på ett ytligt liv, med många möten utan mening. Jag ville fylla mig själv med kraft, så att jag bättre kunde vägleda andra. Och här står jag nu, mitt i min väg i livet och njuter av varje andetag.

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör, sa Mother Pinetree till mig, och det är det jag gör varje dag. Jag förvaltar ett arv från min förmödrar och jag lever som jag lär. Det finns en skön känsla i det, en känsla som fyller mina andetag med mening.

Försök varje dag att ge dig själv en gåva i form av att göra något som ger dig mening. Hur litet det än må vara, så gör det för din skull. Forma det till en vana och låt den vanan sakta växa, så att den fyller hela ditt väsen.

Du kan hela dig själv, sa Mother Pinetree till mig, och nu säger jag det till dig.

Ha en fin dag <3

Hej världen!

”Hej världen!”

Jag valde att behålla den satta rubriken på det här första inlägget jag skriver. Den passar bra, för det är exakt så jag känner just nu.

Jag vill springa ut och skrika ”Hej världen!” och tala om att jag finns. Jag finns här i en av Dalarnas många gamla trollskogar. Trollskogen jämte mitt hus är dessutom skyddad och får inte avverkas. Så den kommer att stå kvar så länge stormarna fäller de flera hundra år gamla träden. I den skogen går varg, räv, älg, rådjur, lo och något med väldigt små flinka tassar.

Och, bredvid den skogen står ett, stort rött hus som är 100 år gammalt. I det här huset har familjer bott när bruket var igång och sedan har det varit andlig verksamhet här i olika former. Här har jag mina kurser, här skriver jag mina böcker och här tar jag emot mina kunder.

Jag kallas för Sothäxan av mina vänner och häxsystrar, dels för att jag älskar att elda och ofta är sotig, men också för att sotet symboliserar den transformationen som jag ofta skapar i mina elever och klienter. Jag älskar dessutom nyanser i livet. Livet är inte svart och vitt och med Sot kan du skapa en perfekt gråskala. Flera frekvenser och vibrationer, där allt i skapelsen finns.

Så, här är jag nu, Sothäxan i Byvalla 🙂

Tack för att du läste <3

2018-01-08 | Okategoriserade | 1 kommentar.