Trollskogen

 

Tro det eller ej, trollen i skogen bredvid kastar kottar på små barn 

Jag, min son, min dotter och våra tre hundar tog en promenad i skogen där den lilla naturväsenvandringen brukar vara. En tidigare boende i byn har målat en vacker sten som vi alla stannar vid och ber om lov att få gå en sväng.

Ikväll gjorde vi alla det, utom sonen. Sonen som sen härjar runt i skogen och kastar kottar. Rätt vad det är får han en i huvudet och skriker på sin syster om att hon kastat en kotte på honom. Nu är ju inte min dotter den som är den, så jag trodde ju faktiskt att hon kunde vara skyldig.

En stund senare upprepas samma fenomen och jag ser kotten komma farande och inser att det inte är min dotter, hon står ju bredvid mig.

Jag ler för mig själv och drar ett djupt andetag. Känner lycka över att fortfarande i vuxen ålder få leka med trollen i skogen 

Jag önskar att fler fick uppleva naturväsen, Moder Jords Tjänare i sitt varande. Att få se kottar kastas ur intet i en magisk skog. Att höra tomten slå i spisluckan när det är dags att fylla på och allt annat vi får vara med om i både hemmet och skogen.

Ha en fin kväll <3

Bon voyage!

Kära läsare,

livet går sin gilla gång i en hastighet av 200 knyck för mycket just nu. Vi har överlevt studenten och midsommar passerade i ett blink. Nu står jag inför en resa till mitt älskade Finland för att ha kurs i Mother Pinetrees Visdom, innan jag återigen landar hemma i Byvalla för sommarens äventyr.

Jag var en lång bit in i livet som kvinna innan jag började bejaka mina rötter och mitt arv. Jag minns att jag som liten i förorten i Stockholm skämdes när mamma pratade finska, nu pratar jag själv finska så fort jag får chansen och talar glatt om att jag är finsk-rysk-same. Skammen är borta och jag undrar varför jag ens bar den inom mig. Därför känner jag nu glädje när jag står inför min tredje resa till Finland. Att få möta dessa fantastiska människor som faktiskt är lite modigare och lite mer rätframma än mina grupper hemma i Sverige. Den finska häxan, kloka gumman, shamanen blev aldrig kuvad. I Finland fick hon fortsätta vara stark, stolt och fri.

Jag ser framemot att besöka jungfrudanserna i skärgården, lyssna på havet och göra ceremonier och transsessioner på mark där jag vet häxor varit verksamma förr. Jag längtar till att dansa i fullmånens sken och sjunga ut min kraftsång till trummornas dån, tillsammans med kvinnor som delar min glädje.

Jag är tillbaka om en vecka och tänker då publicera en dagbok från äventyret Storskäret i Finland…

Kram
Mira

Trollsländans budskap

Hej fina läsare!

Jag har slarvat med min närvaro här, men här kommer nu sommarens första inlägg. Livet i Byvalla går vidare, det är skördetid för det som blir smudge och örtblandningar under kommande året. Det är heta, intensiva dagar i trädgården och jag är jättetacksam för all hjälpen jag får av familj, grannar och vänner.

Idag hade jag ett magiskt möte med en trollslända. Jag håller på att förbereda trädgården för sommarretreaten i juli.

Hela dagen har en trollsända (jag vill gärna tro att det är samma) följt efter mig. Min dotter och mina grannar har skrattat åt mig och frågat mig om jag tänker utöka min flock med en tam trollslända.

När jag går in för att fixa mat åt mina arbetande vänner, så följer trollsländan med och sätter sig i köksfönstret. Jag låter den vara tills katten Sot får syn på den. Då lirkar jag in den i glasburk, går ut på ängen och släpper ut den. Den flyger iväg, vänder tillbaka mot mig och parkerar på min axel.

Lilla, söta trollslända 

”Trollsländan visar den perfekta balansen mellan känslor och mentala processer, den visar det delikata och magiska i ett balanserat sinne i en balanserad kropp. Det handlar om att släppa taget om gamla illusioner, låta transformationen bli fullständig, eftersom den ändå är oundviklig. Du behöver minnas vikten av rörelse, intuition och förverkligande av drömmar är beroende av en flödande energi, stagnation leder ingenstans, alltså är det läge nu att anamma alla förändringar som gynnar din väg ur det gamla och in i det nya. Det är också nu som den lämpligaste tiden är för att fördjupa sina andliga gåvor.”
/Andedjuren Talar

Välkommen nästa fas i livet 

Morgonpromenad med tuppen Bob

Dagen idag började med att jag fick sällskap på min morgonpromenad av tuppen Bob, som hör hemma hos grannen. Jag har under sjukdomar och krångel som kantat min väg, glömt bort min väg. Enkelheten i att söka tröst och visdom i varandet, i det som omger mig. Bob påminde mig.

”Tuppen är beskyddare för de han håller av. Med stadig blick och stolt hållning håller han med skarp blick koll på vad som sker både andligt och fysiskt i flocken. Tuppen lyfter din självkänsla och påminner dig om din framåtanda. Han talar om entusiasm och en stark tro på dig själv. Ge självkänslan näring, så du står starkt i din kraft. Tuppen manar dig till att ur det förflutnas skugga lyfta fram bortglömda talanger. Tveka heller inte att göra din röst hörd – tala ur hjärtat, så blir ditt budskap tydligt.”

Budskapet är taget ur min kommande bok Andedjuren Talar.

Ha en fin dag!

Alla Hjärtans Dag

En dag som denna skriver alla om kärlek, kärlek och kärlek. Jag bjuder på ett kapitel ur min bok, Mother Pinetrees Visdom, som handlar om det brustna hjärtat som läker och bär visdom. För hur det än är, så är kärleken bland det vackraste som finns i våra liv, men det har också en baksida ibland. Hur kan du nyttja den baksidan till att älska dig själv och framför allt, älska igen…

En underbar Alla Hjärtans Dag önskar jag er alla <3

 

”Ett brustet Hjärta är en erfarenhet alla som vandrar på denna Jord delar. På något vis, någon gång, kommer ditt hjärta att brista. Det är inte ett misslyckande; det är i själva verket en viktig del i helandet och att växa till en person med visdom. Berättelsen om Trädet av Brustna Hjärtan förklarar det mycket bra:

Om du tänker på det: Ett brustet hjärta är aldrig bortkastat. När det är i perfekt form är det tryggt välnärt och fritt. Utstrålar glädje och förnöjsamhet för alla att se. När det är nyttjat och brutet, virvlar det ner mot marken. Det skapar vibrationer genom universum. Skapar heliga vibrationer som rör alla hjärtan. Den rörelsen och känslan är en Gudomlig energi, även om tårar skapas så skapas även Helande. Liv. Lärdomar. Visdom. Många stora ting. Så, aldrig är ett Brustet Hjärta bortkastat. Tonerna och vibrationerna som det sprider är Gudomliga, hur många poeter skulle inte ha varit tysta om deras hjärtan aldrig brustit? Ett Brustet Hjärta är heligt för kropp, sinne och själ. Brustet på marken börjar det leta efter sina saknade bitar. En ny era startar. En era för Hjärtat. E 65 Detta är vad vi önskar att ditt hjärta hör och förstår: vad än du gör, tron kommer leda dig rätt, detta har du hört förut. Du har ett starkt och rent hjärta, fullt av energi. Fullt av allt det som en själ behöver bära genom livet. Alla vindlingar, steg bakåt och snubblande i allt vad som skett är inte för intet. Dessa steg var alla nödvändiga för att ta dig till den här punkten, den här rutan i ditt liv. Nu behöver du stanna upp och se på vad du har, vad du behöver och vad din själs innersta önskan är. Detta kan vara svårt att höra och begripa, då du ofta är upptagen med att lyssna på de ytliga rösterna omkring dig och siktar på saker eller kortsiktiga mål. Hela mänskligheten gör detta och det behöver upphöra. Tag dig tid att se bortom horisonten och planera för framtida dagar. Du, barn har vaknat och börjat se din andes storhet och dess plats i skapelsen. Nu måste du lägga din väg tillrätta och tillåta dig själv att verkligen öppna portarna till ditt hjärta och låta den inre kärleken flöda som en vårflod. Du behöver inga fler läxor att lära, det har du aldrig haft. Livet handlar inte om läxorna alls, livet handlar om att leva och att uppleva känslor, både mänskliga och 66 gudomliga. Glöm aldrig det, att Mänsklighetens storhet är närvaron av det Gudomliga. Det Gudomliga skulle inte vara Gudomligt utan Mänskligheten. Allt behövs av en eller annan orsak. Vad du ger ditt hjärta att göra, det gör du. Du skapar, du är en Skapare, och just som Skapelsen själv är. Utan dig skulle Skapelsen inte existera. Ser du nu Storheten i varje Hjärta och hur otroligt viktigt ditt Hjärta är i helheten och det högre perspektivet? Titta noga, barn. Lär dig inte att älska, låt kärleken flöda. Kärlek är en Gudomlig känsla, säger vi vid den Heliga Elden, om och om igen påminner vi dig och ditt hjärta om det. Vi önskar att du verkligen kan öppna ditt hjärta och verkligen se din storhet som person, med healing och ett generöst hjärta. Värdig att stå stolt i din egen kraft, med ett bestämt sinne och stadig energi så nära till din ursprungliga vibration som möjligt. Ta de steg du behöver ta och må din Livsväg vara ljus när du vandrar framåt.

Så, just som detta träd, med löv formade som Hjärtan, står du helt enkelt i din skönhet och låter de fallna bitarna bli näring för något nytt som 67 redan växer inom dig. Sök en väg som alla ser. Dessa löv gör också att din förmåga att älska växer, tvärt emot frasen du har i dina tankar ”Jag kan aldrig älska igen”. Det är rädslan som talar, barn. Och du vet det.

Ett Brustet Hjärta får dig att respektera ditt Hjärta ännu mer, det får dig medveten om det faktum att du är värd ärlighet och respekt. Det får dig mer vaksam mot vem du väljer att lita på. Det är visdom som växer i ditt hjärta och sinne.”  © Mother Pinetrees Visdom

 

 

Vägvisare

Hej alla fina läsare!

Jag brukar alltid tjata om att för att få vägledning i sitt vardagliga varande, så bör man iaktta sin omgivning. Allt som omger oss, pratar med oss. Allt omkring oss agerar som vägvisare i varandet, om vi väljer att se det så.

Imorse gick jag en vända med min hund och vi stötte på en grävling. Där stod hon och stirrade på oss och vi stirrade tillbaka. I det lilla ögonblicket av tystnad som fanns innan min hund började skälla, kände jag nyfikenhet och skönhet i grävlingen. Hon är vacker och jag älskar vilda djur – i vildhet. Det är det där ögonblicket när jag känner grävlingens hjärta slå i takt med min, klicket som uppstår, som får mig att viska ett tack till den. Ett tack från hjärtat för att den tog sig tid att ge mig vägledning.

”Grävlingen kommer till dig och talar om att våga söka nya vägar och inte tveka att stå i din kraft. Grävlingen påminner dig också om att en yttre hårdhet kan vara av nytta så att den inre styrkan i lugn och ro kan växa sig stark. Hårda tag och gränssättning kan vara vad du behöver anamma en stund.” © Andedjuren Talar 

Andedjur och livs levande djur bär alla ett budskap till oss, budskap som kan vägleda oss på Livets Stig och underlätta våra val och få oss att stå i vår egen kraft när det är rörigt omkring oss eller när vi vacklar i tillit. Titta om kring dig; i vaket tillstånd och i meditation, där finns alltid någon som vill dig något.

Ha en fin dag!

Huset fullt – alltid…

Det är mysigt att bo i ett hus där man känner närvaro, tycker jag. Jag känner mig hemma bland vinklar och vrår. Gamla dörrar som knarrar och framförallt stegen som traskar i trappan dag som natt.

Många som sovit här vittnar om samma sak, steg i trappan. Därför kändes det rätt att på trappstegen placera stenar med budskap som “Välkommen” och en ängel bredvid den. Dessa själar som vandrar i min trappa ska känna sig välkomna, de ska inte mötas av rädsla och avig energi som vill ha ut dem. De har en gång levt i huset och vårdat det utefter sin bästa förmåga. De har kärleksfullt snickrat, målat och fixat.

Många har frågat mig “varför tar du inte bort dem, fördriver dem, du som kan” och jag svarar alltid att jag inte störs av dem att jag inte känner rädsla. Jag ber dem däremot bestämt att visa hänsyn kring mina barn och mina hundar. Att inte stöka så de skrämmer upp mina gäster är också viktigt, och vi har funnit samförstånd.

Så här kommer ett annorlunda tips till dig som upplever närvaro från andra sidan – välkomna den som en gäst. Tacka den för visiten och säg sen adjö, permanent om du så önskar. Det blir en mer harmonisk övergång för själen som ska vidare och ett vackert minne för dig. Ingen rädsla, ingen kamp.

För mig är dessa besökare själar som ännu inte funnit ro i sitt nya hem, själar som vill se att vi här och nu har det bra. De kanske höjer rösten lite för mycket ibland och skapar obehag, men jag vägrar tro att de är onda.

Jag välkomnar själar i mitt hem, de hjälper mig i min vardag, mitt arbete och får mig att känna mig hemma. Varje själ jag möter, levande eller död, lär mig alltid något nytt. Det är värdefullt och vackert.

Ha en fin vecka!

Landning efter en transformativ helg

Tacksamhet räcker ibland inte för att beskriva det jag känner efter en kurshelg…

Nu har jag landat efter en transformativ helg i Mother Pinetrees Anda. Fantastiska kvinnor deltog i kraftcirkeln denna gång. Dessa kvinnor drog sig inte för att kasta sig utan livlina in i kraftcirkelns virvlande energier.

Varje gång jag har den här kursen, så inser jag vilken ynnest det är att kunna leda deltagarna i processen att finna sin röst, sin kraft och sitt andliga arv, sina rötter. Kraften av att tillsammans göra resan är underbar.

Trummans urvibration fyller rummet och rummet fylls sakta av förmödrar och guider, som slår följe med oss på vår inre resa. Vi skapar en gemenskap, som skapats av kvinnor sedan urminnes tider. Vi delar vår historia, bit för bit släpper det som hämmar oss på vår väg i livet. Skratt och tårar skapar systraskap, som skapar mod. Mod att våga ta plats, mod att våga möta och stå i sin kraft.

När den första tonen av kraftsång fyller rummet är den ensam. Det är min ton, min röst i skapelsen. Min åkallan om kraft till vår cirkel och det som ska bli vår sång. Trummans urvibration växer och sakta fylls rummet av fler toner än min. Min vibration är inte längre ensam, den har stöd av mina systrar i cirkeln. Tillsammans fyller vi rummet med våra toner och trummans urvibration. Vi är inte ensamma och insikten skapar upplevelser bortom det ordinära.

Några av oss ler i tystnad, ödmjukt.
Några av oss gråter i tystnad, ödmjukt.

Hur vi än upplevde processen, så är kärleken, kraften i den djup och den berör oss till vördnad.

Vördnaden för det vi tillsammans skapat är stor och tystnaden kompakt. Vi delar kraft i en helig cirkel och minns alla de kvinnor som genom tiderna gjort det. Ord är överflödiga.

Här, i känslan av vördnad, inser var och en varför de är här, i den här cirkeln, hos mig. Här i den känslan av insikt börjar var och en sin egen unika resa i elementen och till sina andliga rötter, sitt andliga arv. Här i känslan av urtid, inser vi alla att vi aldrig någonsin är ensamma.

Vår gemensamma känsla av tacksamhet för att vi får ta del av Mother Pinetrees Visdom är djup och min tacksamhet för att få förmedla den går inte att beskriva. Jag vilar i känslan av tillit till att jag gör det jag är menad till att göra. Dela visdom med de som vill ta del av den. Det är min del i Skapelsen.

Tack för mig!
Ha en underbar dag <3

… en cirkel inte har någon början eller något slut. Allt cirklar runt inuti för all evighet. När du närvarar i en cirkel är du en del av evigheten, du plockar helt enkelt upp de delar du behöver där och då för att kunna göra det du är menad att göra i livet. En balanserad cirkel är ett sätt att samla kraft för andlig tillväxt.”

© Mother Pinetrees Visdom, sid 42.

Förberedelser för kraftcirkel och ceremonier

Det är kurshelg i Byvalla i helgen och onsdagens Svartmåne var ett perfekt tillfälle att bygga kraftcirkeln som är central i helgens ceremoniella arbete. Här ska 6 kvinnor samlas för att söka sina andliga rötter med hjälp av trummans urvibration, de ska stå i sin kraft och sjunga ut sin kraft. En transformativ resa för själen. Jag längtar. Inför varje kurs, var den än är, så längtar jag. Jag längtar efter systraskapet, glädjen, tårarna och de djupa insikterna som varje deltagare finner under helgen. Att få lyssna till Mother Pinetrees visa ord, som kommer från Andevärlden. 

När jag bygger cirkeln så viskas det i rummet och närvaron fyller rummet. Kraften ökar för varje ton jag ljudar, allteftersom cirkeln tar form. Förmödrarna fyller rummet med sin sång. Ännu gladare blev jag när jag av en slump hittade ljusstakar som kan representera Andedjuren som slår följe med oss i kraftcirkeln under helgen.

Sakta men säkert, faller bitarna på plats. Ingen kraftcirkel är den andra lik och jag har ändå genom åren byggt några stycken. Ändå blir jag förvånad över skönheten i dem. De personliga detaljerna som väntar varje deltagare. Ännu gladare blev jag när jag av en slump hittade ljusstakar som kan representera Andedjuren som slår följe med oss i kraftcirkeln under helgen. Bild kan jag inte lägga ut nu, eftersom jag vet att de som kommer i helgen också följer bloggen och jag vill ge dem en överraskning och upplevelsen av att kliva in i kraftcirkeln och känna “wow – är detta till mig?”

Ett av de Andedjur som följer oss i helgens ceremonier är Ugglan. Denna mäktiga fågel vistas också i Trollskogen bredvid huset. Jag har förmånen att antingen se eller höra den varje dag när jag är ute med hundarna. Ugglans budskap talar om de mystiska och magiska förmågorna vi bär. Den påpekar också att det är dags att se det som finns i det dolda, att i tystnad iaktta och se sanningen istället för att vara en del av illusionen omkring dig – både den inre och den yttre. Lär dig att förlita dig på din intuitiva känsla om människor i din omgivning, lär dig att tolka din omgivning innan du agerar och agera sedan snabbt, tyst och skoningslöst. (Ur: Andedjuren Talar)

Önskar er alla en fin vinterhelg!

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör

Efter att ha fått följdfrågor på mitt förra inlägg, så fortsätter jag på temat om det ceremoniella arbetet. Jag följer energin och det det frågas om skriver jag om. Det är en del av mitt varande att följa flödet – Livets Flod.

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör, sa Mother Pinetree till mig.

Det är att visa vördnad, en djupare respekt, för det du gör, för dina förmödrar och de krafter du vill förmedla till dig eller någon annan. Att buga gör dig inte svag eller vek, det visar att du har mod att underkasta dig en högre makt, kraftfullare och äldre än tiden själv.

”The rage begins where ceremony is excluded.”

Första gången Mother Pinetree yttrade dessa ord blev jag förvirrad. De lät hårda och fördömande, men med tiden förstod jag innebörden och jag kapitulerade inför arvet och kraften.

Arvet, och kraften, vi förvaltar är gammal. Den är lika självklar som ett par skor du har gått in. När vi tar den för given och slänger med den åt höger och vänster. Delar till vem som helst, när som helst och utan fokus är vi illa ute. Övertrampen på integritet och etik smyger sig närmare och närmare. Till slut är allt ett formlöst fluff av energier som rör sig utan mål. Ingen vet vad som egentligen hjälpte eller stjälpte. Välviljan som tar överhanden är i mångt och mycket vår största fiende i varandet.

Att jobba ceremoniellt är att föra in Anden i det du gör. Det skapas med eftertanke, förberedelser och ett inre avtal med dig själv och ditt Andliga Team. Du genomför ceremonin för dig eller någon annan med fullständig fokus och en genomtänkt intention, vilket gör din healing starkare, klarare och väldigt fylld av upplevelser för den som mottar den.

” The rage is what closes the doors to beauty, ceremony and obediance.”

Raseri. Ett hårt ord. Ännu en sanning vi behöver våga se. För vad, om inte raseri fyller våran vardag? Vi är ofta arga eller irriterade på något. Vårt samhälle idag gör det inte lätt att vara i ett harmoniskt varande. Orättvisor omger oss och stressen hetsar oss ännu mer till att springa ifrån oss själva.

Lydnad. Ännu ett hårt ord och ännu en sanning vi behöver våga se. Vi kämpar för frihet, vi kämpar för rättvisa och vi kämpar för något vi inte ens minns vad det är. Vi kopplar samman ordet ”lydnad” med många negativa aspekter, men vi glömmer att lydnad är en form av respekt, som i sin tur leder till vördnad. Vi är fullt upptagna med att slå oss fria från lydnad, så vi missar att vi tar ännu ett steg bort från våra förfäder. Vi bryter traditioner på löpande band i hopp om att frigöra oss, men vad är det som skrämmer oss med lydnad?

Lydnad är inte underkastelse och att ge upp din fria vilja, inte när det handlar om ceremoniellt arbete. Lydnad är att visa tillit till gammal visdom, att respektera det du får till dig från ditt Andliga Team. Det visar att du är villig att göra något för allt du får i retur.

”Obediance is what creates surrender, surrender creates growth.”

Jag säger det ofta på kurser, workshops och föredrag. ”Det var i min kapitulation jag fann mitt kall och min sanna kraft. Jag såg Livets Stig tydligt.” Det var när jag kapitulerade som himlen öppnade sig. Fram till dess hade allt handlat om överlevnad. En ständig kamp för att få livet att gå ihop. Tre jobb; två företag och ett trappstädningsjobb. Utöver det tog jag hand om andras hundar också. Allt för att överleva i en hård värld där min Ande för länge sen glömt sitt syfte.

Att leva ceremoniellt innebär inte att du lever livet i en egen bubbla, klädd på ett speciellt vis eller äter en specifik kost. Det innebär helt enkelt att du för in Anden i det du gör. Att skapar medvetenhet i ditt varande. Du blir närvarande.
Effekten av detta blir att du känner ett lugn, en stillhet inom dig som sänker bland annat din stressorer i kroppen. Du sliter mindre på ditt energisystem och känner att du revitaliseras när du gör det du gör. Det som är det lilla miraklet i detta är att du kan tillämpa ceremonin på allt du gör, det är ett skifte i ditt medvetande. Du behöver inte ens tända ett ljus eller rökelse. Du kan använda andningen till att styra skiftet i ditt medvetande.

Att gå över i ett ceremoniellt medvetande ökar också tacksamheten i ditt varande. Tacksamhet skapar en djupare medvetenhet om vad du har åstadkommit och vad du har. Vilken rikedom som omger dig.

Våga därför kapitulera, lyda dina förmödrar och växa. Slå ut i blom i ett lugn, en själslig stillhet där din inre kraft ökar eftersom du blir en del av en helhet som är tidlös.