En vecka som inleds med Nödrunans fullmåne, vilket i sin enkelhet betyder att det är ingen större idé att kämpa, streta och dra i trådarna, för det gör ödet åt oss. Det är bättre att vila i acceptans och gilla läget. Flyta med strömmen istället för att simma mot den.

Veckans vägledning kommer med runor (Tyr-runans råd) och har sin fokus i vad vi bör fokusera på, inte så mycket om vad som kommer. Runor är har lite mer fokus på processer och den fria viljan, än vad andra divinationsmetoder har. I runornas värld är vi vår egen lyckas smed och en bonde kan bli en kung, om han fattar rätt beslut i rätt ögonblick.

Som sagt, Nödrunan är som starkast just nu och det handlar om val, eller rättare sagt om icke-val. Det blir som det är meningen att det ska bli, allt sker i rätt takt, vid rätt tidpunkt och vid rätt plats. Hur främmande det än kan vara att släppa taget och vila i acceptans, så är det just det, det handlar om – vila i acceptans.
Älgrunan talar om de val du har gjort, det är de som sett till att du står där du står idag. Du behöver se de gamla valen med klarsynthet och en accepterande attityd för att Gåvorunan ska få göra sitt; ge dig de gåvor universum bär i sin famn till dig. Det handlar om att finna balans där du är, för att livets magi ska kunna ske. Även om rådet är “vila i acceptans” så talar Tyrrunan om att du bör hålla fokus på ditt mål. Vik inte av från din vision, även om vägen dit ändras. Det finns fler vägar till ditt mål, än den du började gå. Bara för att det inte går som du tänkt, behöver det inte betyda att du inte tar dig dit. Den vägen som visar sig nu, är den vägen som är rätt väg att gå utifrån de förutsättningar du har i ditt varande just nu. Nuet är det viktigaste ögonblicket. Det är där du har din kraft, din eld, som Fackelrunan talar om. Håll liv i din eld, snarare än kampen om att förändra, det du inte kan förändra. Stå i din kraft, som Isrunan pratar om. Alltid i din kraft. Centrerad i himmelsk struktur, med tålamod.

Det är en spännande vecka som kommer, då Nödrunan är en så kallad ödesruna. Det är påminner oss om vår litenhet i storheten (skapelsen). En del finner det skrämmande, en del finner det befriande. Jag själv hör till de som finner det befriande – allting vilar inte på mina axlar, ödet har också en roll i detta. Jag kan andas ut och vila i nuet och se den rätta vägen visa sig när det är precis rätt.

Ha en skön vecka.
Varma kramar
Mira Hilaria