Okwamanje, vilken vacker klang det har, tänkte jag.

Livet består av ögonblick, ett konstant flöde av ögonblick som skapar en helhet. Alla vi har nog någon gång tänkt på att återvända till ett av dem ögonblicken för att antingen få uppleva det igen eller för att förändra det, så att utgången blir en annan.

När jag satt där, på min stubbe, i mörkret med en tyst bön inom mig om att få se var den här känslan uppstod första gången, så att jag kanske åtminstone skulle förstå den om jag inte kunde bli av med den. Då kom visdomen om Okwamanje till mig och det var så enkelt, så självklart och effektivt. Tårarna svämmade över och tacksamheten fyllde mitt bröst. Okwamanje, viskade jag inom mig. Reste mig upp och gick hem.

Ögonblicken som utgår Livets Magi var helt plötsligt så tydliga, i ett konstant flöde passerade de och jag såg mönster, strukturer och så småningom en helhet. En resa som började för 366 dagar sedan får idag lov att ta slut nu, säger min inre röst. Hjärtat ropar efter läkning och jag kan inte längre se tillbaka på ögonblicken i mitt liv och fundera på hur och vad jag skulle ha valt annorlunda. DET ögonblicket är ju ändå förbi och här står jag i mitt varande, med nya ögonblick framför mig. Jag behöver stillheten för att skapa med de ögonblick jag behöver, på 366 dagar blir det 31 622 400 sekunder, det är många ögonblick om man antar att de varar en sekund… även om de varar två eller tre sekunder så är det miljoner med ögonblick.

Det är tid nu att med Skördemånen i Glädjerunans kraft att befästa en ny kraft i mitt varande, och för att det ska kunna ske behöver jag skiljas från en gammal. En ceremoniell skilsmässa ligger i tiden och förberedelsen har varit lång.

Var sak har sin tid, sägs det. Min tid är nu, säger min själ och jag väljer att lyssna till den.

Må Glädjerunans måne skänka dig välsignelser och lättsamhet på din väg <3